Fortfarande sliten efter körningen i onsdags och igår skulle vi ”bara” ta en mysig promenad och vara så där småkära som man är efter att ha varit tillsammans i 18år. 

Men fan, inte var det nå mysigt alls. Hamnade i en helvetes backe och fick gå 539 trappsteg för att komma ner igen, så idag har man dessutom träningsvärk i benen, men utsikten var fin i allafall. 

Kan inte begripa hur norrmännen (min lillebror) kan ge sig ut på såna där turer flera gånger i veckan, är ju svinjobbigt för fan. 

Är utsikten verkligen värt blodsmak i munnen och ben som skriker efter att fjällräddningen ska starta helikoptern och komma och wincha upp en i luften så man får åka på akuten och få dropp?

Men frun verkade ut att gilla det, hon for med kortbenen över stock och sten som en jätteliten bergsget medans jag trasslade in mina aplånga storkben i pinnar och snår och jag tror till och med det kan ha kommit en liten tår när de där infernaliska trappstegen aldrig tog slut och livet kändes ganska hopplöst när man gått trappor i en evighet och man insåg att man bara var halvvägs.

Hit ska jag åka och springa intervaller! sade hon. 

Då får du fan åka själv sade jag. Jag har En motor under pungen av en anledning..  det är för att jag ska slippa gå. 

En hemsk timme senare var vi hemma igen.

Studion idag.

Göra lite bokningar, tatuera å allt det där..

Bild på slutresultatet kommer när det är läkt…men skönt att de flesta förstår depositionsavgiftens innebörd och inte har några större bekymmer att lägga den vid bokning! Bra där.

Norrcupen

Tog mig en fredagspilsner och fick en snap av min morbror om att han var bokad att köra Luleåtävlingen på Näverberget nästa helg.. 

Sade att jag skulle komma och heja på dem om vädret tillåter. Men han tyckte att jag skulle komma och tävla istället…  oavsett väder.

Fan, jag har inte tänkt i de banorna, det hade nog varit rätt spännande och jag har ju både licens och startnummer.

Ja, fan kanske… ska jag? 

Fan jag vet inte, det är en sak att starta på de stora tävlingarna som stångebro och Gotland. Där blir man en i mängden och det märks inte att man kör som en berusad treåring men på en mindre tävling som i Norrcupen där är man en av ca 20 så folk lär ju märka att man är sjukt dålig.

Sen kom jag ju på att jag inte har någon transponder. 

Kan man låna en sån av någon som har en eller är de personliga?? Jag har ingen aning. Hur funkar det.

Och i såfall känner jag någon som kan låna ut en sån till nästa helg så ska jag fan i mig göra ett försök att köra näverbergets stenighelvete i motion -39. 

För som jag brukar säga.. i ett race finns det två placeringar som folk kommer ihåg, den ena är vinnaren och den andra är det där skogsfyllot som kom sist. 

Och i och med att det inte finns en chans i helvetet att jag kommer först så vet vi nog alla vilken av dessa två placeringar jag kommer att sikta in mig på… 

Så med andra ord, har någon en transponder att låna mig under nästa helg så gör jag ett försök att överleva i Luleå.

Trevlig helg på er.