Jaha, nu är det spikat, fick leveransbekräftelse idag över när det är tänkt att det ska komma en lastbil och hämta alla grejjor för att släpa skräpet vi kallar bohag norrut igen.

MEN! Jag måste erkänna att det för min del i allafall är väldigt blandade känslor över det här med att flytta. 

Ja, jag har velat flytta upp rätt länge nu men nu när dörren är öppen, bostad fixad, skolor åt ungarna löst och vi har  jobb som väntar på att vi ska komma upp så måste jag ändå säga att jag är ändå lite tveksam och beslutet att flytta uppåt igen var trots all min hemlängtan och gnäll inte helt lätt att ta. (Kalla fötter?)

Det är ju trots allt 6 år som vi huserat här så fan vore det ju om man inte haft lite ångest över att lämna det, man har ju fått några vänner i allafall och så har man ju lite familj här och framförallt blir min lilla flicka kvar här pga. Skola vilket suger jävla anus att måsta skicka ut henne i vuxenlivet 22år för tidigt. 

Förlåt älskling! Önskar verkligen du hade följt med, det hade gjort saken så mycket lättare.

Nä, jag kommer absolut inte att stanna kvar här, det kan jag inte. Men fan, det känns lite vanskligt ändå att lämna allt man har här också men flyttbilen kommer och jag måste helt enkelt hoppa på den. 

Och det var verkligen inte meningen att det skulle gå så här jäkla snabbt heller, men erbjudande som var för bra för att tacka nej till dök upp och då var det tvunget att gå snabbt.

Lite för snabbt för att jag ska känna mig bekväm, fast å andra sidan om vi ska ta det i min takt så sitter jag väl kvar här fortfarande om femton år och gnäller att jag vill flytta hem.

Nå väl! Det är som det är och det här blev ett jävligt tråkigt inlägg med bara text och skit känner jag men jag behövde gnälla av mig lite och ge ifrån mig ett litet livstecken så att ni ser att jag lever i allafall.