Äntligen får man sätta sig i soffan med sin folköl och sin jäkla tonårsrökmaskin och slappna av lite… 

Det har varit några omtumlande dagar i hushållet.

Ja, det är nog inte många som undgått att det är nåt jävelskap på gång för familjen Larsson igen

Och nu när det sjunkit in lite och hjärnan börjar kunna ordna upp alla tankar som snurrat i huvvet de senaste dagarna kan jag nog börja använda telefonen till att irritera folk igen. 

Ja, fan.. vart börjar man? 

Vi flyttade ner hösten 2011 och någonstans 2013-14 började jag vilja flytta hem igen på grund av strul med dåvarande studio, dödsfall, rabiata fruntimmer, borderline utbrändhet och en för mig allmänt jämnjävlig situation som fick mig att börja vilja vända hemåt igen och framför allt närheten till släkt och vänner.

Men nä, inte skulle vi nånstans så jag tjurade på så jäkla länge att jag till slut började överväga att sticka upp ensam och lämna kvar fru och barn.. men fan, det vill jag ju inte heller, jag gillar ju dem på nåt konstigt sätt, så jag stannade kvar hos dem trots allt.

Var det inte den där jäkla muppen som myglade sig in på slottet som sade ”störst av allt är kärleken”. 

Typ därför jag stannade och tjurade vidare. 

Och pang jävla bom Finner jag mig snart ensam kvar här i Hörnan för att frun tar med sig ungarna och sticker upp långt innan jag ens fått på mig kalsongerna.

Vad i helvete?!?!? Såhär kan ni ju inte göra!

Jag som varit hushållet Larssons predikant om att vi måste flytta hem igen i flera år blir lämnad här nere ensam. Hur schysst är det? 

Nä, vi ska inte separera. Så det behöver ni inte ens spekulera i. 

Jag har medvetet valt att stanna kvar här ett tag efter de dragit då kaptenen ALLTID skall vara den sista att lämna skeppet och nån jävel måste styra upp det sista, gör han inte det är han ingen bra kapten. 

Fast, egentligen… varför?? 

Men måste erkänna att jag blev helt ställd när man gått omkring här i flera år och bara velat hem igen men det har suttit fast värre än en ski-doojävel på en oskottad garageuppfart. 

Och mitt i allt inom loppet av två timmar är allt bara löst och frun är halvvägs genom dörren… vad i helvete hände här?

Jo, vad som hände var att hon fick ett nytt jobb och det lossnade på boendefronten sådär bara mitt i allt… och som jag säkert sagt tidigare. ”När frun sätter igång, då går det snabbt” 

Även om det inte var helt hennes förtjänst denna gång. 

Men vad nudå??

Nu har jag ju inget kvar att leva för mitt i allt, jag blev helt ställd… vad ska jag nu göra?? Och framförallt.. vad fan ska jag nu få omkring och gnälla om???

Nå, i allafall.. flytten är nära förestående nu, tack vare släkt, goda vänner och en hel del tur. 

Dagen då?

Hemma var frun helt uppåt väggarna idag (och är det fortfarande) så det var jäkligt skönt att gå på studion och tatuera några timmar och få lite egen tid och lite lugn och ro med Viktor som kom ner från Boden/Älvsbyn för andra veckan på raken. 

Jäkligt kul att han ids åka den sträckan fram å tillbaka bara för att bli misshandlad av lilla mig och kul att surra lite skit med honom. 

Sen hem till kaoset igen och fortsätta att försöka hänga med fru larsson i svängarna som under tiden jag varit borta hunnit med att vara till stan, köpa nya däck till bilen, nya vinterkläder åt minstingen, skor åt grabben och riva ut 2.5 av tre förråd. Jäkla dåre.

Tur ungarna är vänner i allafall. 

Ja.. av förklarliga skäl är jag rätt trött nu så nu slutar jag här… kommer mer ang. Flytt och så inom kort då jag fått lite bättre koll på min planering även om jag tror att min plan är rätt färdig egentligen.. men vill trippelkolla den så allt är grönt innan jag börjar gorma om den allt för mycket. 

Go-lördagkväll!